2025-09-12 Johan Svedjedal: ”Spela spelet. Om Louis De Geers Singletonböcker” (i Litteratur och samhälle. Meddelande från Avdelningen för litteratursociologi vid Litteraturvetenskapliga institutionen i Uppsala, Årgång 16 1980, nr 3; stencil, 72 s.). Singletonböckerna var mina pojkårs favoritläsning. Johan Svedjedal är nog min favoritlitterturvetare. Så när jag av en tillfällighet fann att han en gång i världen skrivit en uppsats om just dessa böcker kontaktade jag Johan, som var vänlig nog att leta upp det 45 år gamla stencilerade häftet och skicka till mig. För detta ska han ha mitt varma tack!

I denna rätt långa uppsats presenterar Svedjedal först författaren Louis De Geer och hans verk. Sträng uppfostran som inte bekom den känslige pojken väl, kringflackande ungdomsår, och så ett drygt decennium som gymnastiklärare på en internatskola i England. Efter hemkomsten till Sverige skrev De Geer snabbt, 1929–31, de första delarna i Singletonserien, om den svenske pojken Gunnar Wigelius både nederlag och segrar i den mycket speciella miljö som en anrik brittisk public school utgör. De blev stora framgångar men följdes av andra pojkböcker och en vuxenroman där succén uteblev. Efter ett decennium återvände De Geer till Singleton, där Gunnar, nu som lärare, husföreståndare och till slut rektor på skolan, möter samma sorts konflikter som under skoltiden.

Efter en historisk tillbakablick på public school-systemet och en översikt över den litterära genren internatskoleböcker följer den egentliga analysen av Singletonböckerna. Genom att följa de strukturer i böckerna som är knutna främst till intriger, konflikter och deras lösning kan Svedjedal visa hur element i dessa strukturer återkommer gång på gång med viss variation, vilket ger igenkänning för läsaren men därmed också en hög grad av förutsägbarhet, och där de agerande mer representerar typer än framstår som individer. I en andra del analyseras innehållsliga faktorer som idrotten (oerhört viktig), skolarbetet (nästan frånvarande i böckerna), bestraffningar (hårdhänta och knappast ifrågasatta), kärleken och kvinnan (enda förekomst den lärardotter som blir Gunnars hustru) och några till. Slutsatserna, byggda på noggrann textläsning är övertygande. De Geer framställer för svenska läsare en något tillrättalagd bild av ett uppfostringssystem och en livsstil som han gillar, men svagheterna i både synsättet och den litterära gestaltningen är tydliga för en vuxen läsare, även en som förtjustes av dem för sjuttio år sedan.