2024-08-03 SAOB. En jubileumsbok (Svenska Akademien 2024; 287 s.). Det har knappast undgått någon läsande svensk att Svenska Akademiens ordbok efter 140 års kontinuerligt arbete slutförts i och med att sista häftet, som leder fram till ”öxla”, utgavs i samband med Akademiens högtidsdag den 20 december 2023. Evenemanget har blivit flitigt omskrivet, och i denna bok tar SAOB:s redaktion och uppdragsgivare själva samt några gästskribenter till orda. Boken tycks inte ha någon, i varje fall namngiven, redaktör, vilket märks på den något spretiga helheten, men i stort sett alla av de enskilda inläggen är intressanta, lärorika och välskrivna. Artiklarna följer några huvudspår: SAOB:s historik; hur ordboksartiklarna är upplagda och hur de växer farm i ett intrikat lagarbete; betydelseutvecklingar i svenska språket studerade genom artiklar i SAOB (den talrikaste kategorin); samt några mer personliga inlägg av både SAOB-medarbetare och gästskribenter. På slutet kommer kuriosa och statistik, en förteckning över samtliga som varit anställda vid redaktionen minst ett år och en gedigen litteraturförteckning.

 

Jag refererar inte innehållet närmare utan vill bara lyfta fram ett par artiklar. Jilla Mossaeds ”Om språket” är ett prosapoem om hur en 38-årig flykting från Iran erövrar det svenska språket, en förunderlig prestation som fört henne ända in i Svenska Akademien. Att hon är väl kvalificerad för sin akademistol visar denna text eftertryckligt. Fredrik Lindström, mest känd som underhållare men med en gedigen akademisk utbildning i nordiska språk, har skrivit bokens längsta artikel, ”Rena lekstugan i SAOB!”, em grundlig och seriös utredning om hur ordet ”lek” och dess avledningar och sammansättningar skiftat i betydelse under århundradena. Särskilt intressant är hur han lyfter fram samhällsförändringarnas roll i förskjutningen av betydelsen ’allmän nöjesverksamhet (även) för vuxna till fantasifulla aktiviteter för barn. I rättvisans namn bör jag också nämna SAOB-redaktörerna Bodil Rosqvists och Lennart Larssons lärorika och underhållande utredningar om ”sky/juice” (av franskans jus) resp. ”örngott” samt idéhistorikern Maja Bondestams dito om ”härlighet”. Det är väl främst de här artiklarna som kan locka en bredare läsekrets, medan vi med mer lingvistisk skolning suger i oss rubb och stubb (SAOB):

 

b) utan styrande prep.

α) det hela, alltihop, alltsammans, smått som stort, ”hela klabbet”; särsk. i uttr. som ange att ngn tar l. köper l. säljer l. gör av med l. förstör o. d. allt (smått som stort); stundom äv. om personer: alla l. varenda en o. d.; äv. i uttr. rubb och stubb av ngt. J närvarande Parter, / Som med dom och lagfarter / Knipt rubb och stubb ur sjelfva källarsvalan. Bellman (BellmS) 2: 129 (c. 1784, 1791). Jag får sälja rubb och stubb, hvad jag eger. Runeberg ESkr. 2: 31 (c. 1850). Det befanns, att .. (bofinken) hade förlorat stjärten; rubb och stubb borta! Gellerstedt Hult 33 (1906); jfr β. BotN 1910, s. 267 (: av). Nog fick jag lära mig att det var Guds ord rubb och stubb i Gamla Testamentet också. Dahlbäck Åb. 173 (1914). Hela kojlaget, rubb och stubb. SkogsarbMinn. 156 (1949). Eftersom hon var glupande läslysten, läste hon rubb och stubb. UrDNHist. 3: 567 (1954). jfr (skämts.): Jag pantsatte och sålde inte bara rubb utan också stubb. Ziedner Lögn 149 (1930).