2026-03-28 Bengt Lindroth: Homo affectus. Sverige, Norden och folkhemstanken (Bokförlaget Atlas 2024; 179 s.). Homo affectus ’den känslostyrda människan’ har fått allt starkare röstresurser i den offentliga debatten på senare år. Det är något som den lågmälde men skarpe publicisten Bengt Lindroth beklagar och ogillar, och han låter heller inte denne komma till tals så mycket i den här boken, annat än inledningsvis när han reflekterar över det polariserade medieklimatet, ”journalismen” och politikers ovilja att diskutera i sak till förmån för att uttrycka sig som medietränade papegojor.
Den här texten är nog det mest personliga Bengt Lindroth skrivit. Den är en sorgsen betraktelse över det inte raserade men vittrande folkhemmet och en uppfordran till den socialdemokrati som Lindroth sympatiserar med att renovera det. Men i nordisten och folkbildaren Lindroths tappning sker det i form av en historisk genomgång av hur folkhemstanken och välfärdspolitiken självständigt uppkommit och utvecklats i våra nordiska grannländer. I Danmark bottnar den i den hela samhället genomsyrande grundtvigianismen och dess bärande tankar om sammenhængskraften. Den politiska uppgörelse som banade väg för folkhemstankens förverkligande, Kanslergadeforliget, träffades i Danmark i januari 1933 och torde ha inspirerat till den något senare svenska krisuppgörelsen mellan Socialdemokraterna och Bondeförbundet, den s.k. kohandeln. Även Norge och Finland fick liknande uppgörelser, fast några år senare på grund av ett något annorlunda politiskt landskap.
Lindroth hinner också avhandla andra områden, som glesbygdspolitik, immigration och integration, utrikes- och säkerhetspolitik, allt sett i nordiskt perspektiv med utgångspunkt i Sverige. Jag fäste mig – föga förvånande – särskilt vid Lindroths beskrivning av de politiska relationerna mellan Sverige och Finland, som länge var fyllda av misstänksamhet från svensk sida, även mellan socialdemokratiska partivänner, och inte kan sägas ha stabiliserats förrän på 1950–60-talet.
För att sammanfatta denna korta anmälan menar väl Bengt Lindroth att Sverige, och inte minst Socialdemokraterna, har lärdomar att hämta hos sina nordiska grannar om man vinnlägger sig om lite större ödmjukhet gentemot dem. Det är lätt att känna sympati för de tankar boken ger uttryck åt, särskilt när de är så eftertänksamma i tonen och elegant turnerade i formen.