2026-02-12 Fredrik Sjöberg: Bruno Liljefors (Albert Bonniers Förlag 2025; 392 s., mycket rikt illustrerad). Fredrik Sjöberg är i grunden biolog men också mycket kunnig i konsthistoria. Han är dessutom en eminent skribent, en driven stilist och mycket rolig. Han är alltså den ideala författaren till en biografi över djurmålaren Bruna Liljefors, avsedd för en bred läsekrets. Och resultatet är lysande. Med den slösande rika illustreringen i mästaren Nina Ulmajas formgivning har det också blivit ett praktverk, tacknämligt moderat i dimensionerna.
Bruno Liljefors liv var rikt men ofta med brist på pengar, rörigt med märkliga familjeförhållanden och rörligt med ständiga flyttningar. Men tid att måla fanns alltid; Liljefors produktion är enorm. Detta virrvarr sorterar Sjöberg upp på ett häpnadsväckande elegant sätt. Han har järnkoll på sitt källmaterial och portionerar ut Liljefors privat- och konstnärsliv pedagogiskt men aldrig tråkigt. Han får också utrymme att porträttera familjemedlemmar (många, bl.a. två fruar som var systrar och 13 barn) och konstnärs- och andra vänner (bland dem Carl Larsson, Zorn, Albert Engström) och sätter in Liljefors i hans samtid, framför allt den konsthistoriska: opponenterna (som Liljefors tillhörde) som revolterade mot det akademiska historiemåleriet och i sin tur utmanades några decennier senare av Matisseeleverna med Isaac Grünewald i spetsen.
Fackboksrecensioner har en tendens att bli utförliga referat av bokens innehåll. Den mallen tänker jag inte följa. Jag nöjer mig med att konstatera att Fredrik Sjöberg värderar Bruno Liljefors mycket högt, en konstnär vars renommé väl annars har dalat en smula. Det är ändå ingen hagiografi han har skrivit, utan en biografi med skuggor och dagrar på hög fackmässig och litterär nivå.
Min läsning 