2018-12-27 Volker Weidermann: Oostende 1936. Stefan Zweig och Joseph Roth sommaren innan mörkret föll (2015; svensk övers. Per Lennart Månsson, Lind & Co 2018). Några landsflyktiga tyskspråkiga författare, de flesta judar, söker sig sommaren 1936 till den belgiska badorten Oostende. De utgör ett centraleuropeiskt minipanteon. Förutom de båda huvudpersonerna är det ”den rasande reportern” Egon Erwin Kisch, den kommunistiske dramatikern Ernst Toller (”Hoppla, vi lever”) och hans ännu tonåriga skådespelarhustru, författaren Herman Kesten, som förblir lite konturlös, Arthur Koestler, som är på väg att lämna kommunismen, och den unga, vackra, litterärt och privat frigjorda Irmgard Keun, vars två första romaner gjort skandalsuccé och bränts som osedliga av nazisterna. Keun och den försupne, i förtid åldrade Joseph Roth blir omedelbart ett par, till de andra männens förvåning och besvikelse. Det är ingen ren semester, alla skriver flitigt på dagarna, men på sena eftermiddagar och kvällar umgås man, äter, dricker (inte minst) och diskuterar politik. Pessimismen är påtaglig. Inbördeskriget i Spanien har just börjat, och alla uppfattar det som ett genrep inför det oundvikliga storkriget.
Det är en charmerande berättelse, vemodig, milt humoristisk och mättad med tidsfärg. Kort också, 144 sidor, en liten läspärla och samtidigt ett inte oviktigt bidrag till mellankrigstidens litteraturhistoria. Författaren, kritiker och litteraturredaktör på Der Spiegel, behärskar sitt ämne och har haft rikhaltiga källor i form av brev och memoarer att ösa – och frikostigt citera – ur. Per Lennart Månsson, bland annat Falladaöversättare, har lyckats utomordentligt väl med den svenska språkdräkten och kunnat kontrastera den vemodig-humoristiska grundtonen i huvudtexten mot olika personliga tonfall i citaten.
Min läsning 
Jag har sagt det förut: den hör bloggen är den bästa nyheten på nätet under 2018. Recensionen av sommaren i Oostende – dit min anmoder reste för att bada sina pärlor – bekräftar det
GillaGilla
Hjärtligt tack för dina positiva gensvar, som uppmuntrar mig att fortsätta!
GillaGilla
Intressant.Roths Radetzkymarschen är en favorit.Det gick ju illa för honom och Ostende(märkligt val, varför där?)var väl en etapp på vägen.
Frstnu fattar jag att GP fått fint akademipris, resor och div stök denna höst må kunna åberopas som viss ursäkt.
Har du läst min kollega StellanOottossons opus om Darwin( du har ju vait inne på temat tidigare) Den försynte revolutionären?
Jag har varit testläsare och det var många turer och vi var nog inte helt eniga om synen på Darwin.Intressant höra din åsikt om du orkar med detta ganska digra arbete…
Därtill denna en av årets sista dagar: Gott Nytt År önskar vi er båda och hälsa kulturrådet o ha en fin resa till RSA.
Greger o Kristina ________________________________ Från: Min läsning Skickat: den 27 december 2018 17:33 Till: gregerwidg@hotmail.com Ämne: [New post] Sista sommarlovet
Peter A. Sjögren posted: ”2018-12-27 Volker Weidermann: Oostende 1936. Stefan Zweig och Joseph Roth sommaren innan mörkret föll (2015; svensk övers. Per Lennart Månsson, Lind & Co 2018). Några landsflyktiga tyskspråkiga författare, de flesta judar, söker sig sommaren 1936 till”
GillaGilla
Hej Greger, jag ber att få återgälda välgångsönskningarna inför det nya året! Tack för att du kommenterar; skönt att veta att jag inte skriver enbart för den tomma rymden. Oostende var en fashionabel badort på den här tiden. Zweig hade varit där redan sommaren 1914 och trivts. Nu skulle han dit med sin unga sekreterare, älskarinna och blivande hustru Lotte Altmann och lyckades också övertala den gamle vännen Joseph Roth att hänga på. Och nej, jag har inte läst Stellan O:s bok om Darwin, men tack för tipset! Få se om den dyker upp här på bloggen så småningom.
Hälsa hustru och dotter!
Peter
GillaGilla