2020-11-10 Friedrich Dürrenmatt: Der Richter und sein Henker (1952; pocketutgåva Rowohlt 1955, 147 s.; ny svensk övers. av Ola Wallin Domaren och hans bödel, Ersatz 2020). Jag hörde om den nya översättningen och påminde mig då att jag läste romanen på tyska i gymnasiet 1960. Otroligt nog hade jag mitt exemplar kvar, på rätt plats i bokhyllan. Nu har jag läst om den; det var som om det var första gången. Möjligen läste jag aldrig ut den. Språket tycks mig nu ganska enkelt, och narrationen är rättfram, men kanske var det ändå för avancerat för en andraringare.
Vad är det för sorts bok? På ytan är det en kriminalroman. Schmied, en lovande ung kriminalassistent vid polisen i Bern, hittas mördad. Hans chef, den gamle, och mycket sjuke, kommissarie Bärlach får hand om fallet men låter en annan yngre assistent, Tschanz, sköta utredningen. Trådar löper till en tillbakadragen rik man, Gastmann, med oklar bakgrund, som bjuder in notabiliteter till sin palatsliknande villa på landsbygden men förvånande nog även polisassistenten Schmied. Gastmann visar sig ha förbindelser i det schweiziska näringslivets och politikens toppskikt, och Bärlach beordras ligga lågt med utredningen, vilket han till sin chefs förvåning accepterar utan protester. Så småningom står det klart att Bärlach och Gastmann har något gemensamt som går 40 år tillbaka i tiden … Mot slutet visar det sig att man har läst en kriminalroman av annan art än vad som först syntes. Det är mycket snyggt komponerat av Dürrenmatt och visar vilken hantverksskicklig författare han var.
Men kriminalromanen är ändå bara en form. Det är otroligt vad mycket en skicklig författare kan få in på bara 150 sidor. Dürrenmatts beskrivningar av naturen i Juraområdet i kantonen Bern är mästerliga. Satirikern Dürrenmatt gisslar snikenhet hos affärsmän, karriärism hos politiker och omoral hos jurister; moralisten Dürrenmatt diskuterar frågor om rättskipning utanför lagen och domstolarna. Det är dock svårt att i en anmälan gå på djupet med detta centrala tema, eftersom det kunde förstöra spänningen för den som ännu inte läst boken. Vilket många borde göra!
Min läsning 
Hej Peter,
Stort tack för att jag får vara med på ”Min läsning” (efter förslag från Greger W, om jag förstod det rätt). Det har redan framgått att du är en flitig och skarpsynt läsare.
Roligt att du lyfter fram Dürrenmatts fascinerande bok. Din beskrivning är, som vanligt, träffsäker och aptitretande. Jag råkade läsa om boken häromåret och blev verkligen inte besviken. Annars är det ju tyvärr inte alla ungdomsförälskelser som står sig vid förnyad kontakt.
många hälsningar stellan
070 – 293 07 44
stellanottosson@hotmail.com
hemsida: http://www.stellanottosson.com
________________________________
GillaGilla
Tack, Stellan, för dina vänliga ord, och välkommen till bloggen!
Peter
GillaGilla
Hej Peter,
Vad roligt att du tar upp denna bok. Jag läste den också på gymnasiet i slutet av 70-talet. Hade en mycket entusiastisk tysklärare som inspirerade oss studenter på många olika sätt. Jag kommer ihåg att jag fick flera aha-upplevelser när vi sedan diskuterade boken i klassen under hans vägledning. Blir sugen på att läsa den igen!
/Lena
GillaGilla
Hej Lena, intressant att Dürrenmatt lästes på gymnasiet så länge (du är väl ungefär 20 år yngre än jag). Att döma av kommntarer från jämnåriga var det nog den vanligaste mer kvalificerade litteraturen i tyskundervisningen på min tid. Och tydligen hängde den med ett bra tag. Allt gott! / Peter
GillaGilla