2020-03-06 Henrik Berggren: Historien om New York (Historiska Media 2019; 332 s.). Historien om New York är i hög grad historierna om New York: hur holländarna köpte Manhattan 1607; hur ständigt nya invandrargrupper gjorde staden till den berömda smältdegeln eller, med en annan metafor, en symfoniorkester, där varje medlem med sin stämma bidrar till den harmoniska (?) helheten men också till etniska och sociala konflikter; hur Manhattans rutnätsplan lades ut; hur färgstarka politiker och tjänstemän (med namn som Alexander Hamilton, Aaron Burr, Fiorello La Guardia, bokens hjältegestalt, och stadsplaneraren Robert Moses) satte sin egen prägel på stadslivet och stadsbilden och bekämpade varandra, till och med i en duell med dödlig utgång (det var Burr som sköt Hamilton); om gängrivalitet och kriminalitet under olika tider; om det dynamiska kulturlivet och ekonomiska livet som under efterkrigstiden gjorde New York till ”världens huvudstad”, där högkultur och populärkultur trivs sida vid sida och berikar varandra.
Henrik Berggren, historiker och publicist, berättar historien och historierna med ryckande och med en förtjusning i sitt objekt som smittar av sig på läsaren. Han växte själv upp i New York, vilket präglar bokens slutkapitel med ett personligt anslag som övriga kapitel saknar och som har karaktären av epilog. Den egentliga historieskrivningen tar slut med år 1969, vilket är lite synd. Men hela boken är underhållande och spännande,
Det är alltså inte fackhistorikern Berggren som hållit i pennan, utan den drivna berättaren. Boken bygger inte, vilket Berggren är noga med att framhålla, på egen forskning utan är ett personligt kompilat av andrahandslitteratur, noggrant redovisad och delvis kommenterad i efterhand. En mycket lyckad form av populärhistoria som förtjänar en bred läsekrets.
Min läsning 