2020-11-01 Historiska och litteraturhistoriska studier 95 (red. Anna Biström och Maren Jonasson, Svenska litteratursällskapet i Finland 2020; 340 s.). För den som i likhet med mig är allmänt intresserad av litteratur, språk och historia och speciellt intresserad av Finland är det en högtidsdag varje år när denna årsbok kommer i brevlådan. Jag får fördjupa mig i sådant som jag kanske visste lite om, och jag får lära mig helt nya saker. Enklaste sättet att få denna förnämliga publikation är att bli medlem i Svenska litteratursällskapet; medlemskapet är öppet och avgiften 25 € om året; se https://www.sls.fi/sv/bli-medlem .
Jag läser sällan eller aldrig hela skriften från pärm till pärm. I den senaste har jag läst 10 inslag av 17. Claes Ahlunds festföredrag vid SLS årshögtid i februari, ”Finland – det drömda landet” handlar om Finland i sverigesvensk litteratur på 1840-talet. Johanna Wassholm skriver om ett fall av passivt motstånd och civilkurage hos domare i Viborg som år 1912 vägrade tillämpa den s.k. likställighetslagen. Ylva Pereras ”’Från djurets synvinkel är människan nazisten’. Djurskrivandets antifascistiska potential i Mirjam Tuominens prosa” ger intressanta inblickar i denna fascinerande författare tankevärld men är för teoridriven för att jag ska kunna tillgodogöra mig den helt. Desto lättillgängligare är Anna Sundelin och Mats Wickströms ”Kärlek och klasskamp över Atlanten. Aili och Runar Nordgrens revolutionära livsresa”, en rättfram skildring av författare/politikerparet som trots många motgångar aldrig gav upp.
Tyngst vägande, i alla fall i mina ögon, är Matias Kaihovirtas ”Den svenske partisekreteraren och den mångnationella staten. Socialdemokrati och nation i Karl H. Wiiks politiska agerande under 1920-talet”. K.H. Wiik var en viktig men svårgripbar aktör i Finlands socialdemokrati redan före inbördeskriget (som han tog helt avstånd från) och under 1920- och 30-talen. Hans uppfattning om svenskspråkiga och finskspråkiga som skilda nationer var svårförenlig med socialdemokraternas syn på partiet som en samlande kraft över språkgränserna. Viktig är också Janne Väistös från finskan översatta ”Finland, Sverige och ’tvångssvenskan’. I språkfrågans gråzon, som ger en historisk bakgrund till den omtvistade frågan om ”det andra inhemska språket” som obligatoriskt ämne i grundskolan. Rika minnesrunor över sociologinestorn Erik Allardt, historieprofessorn Max Engman, den svenska språkprofessorn och sociolingvistikpionjären Bengt Nordberg samt den norska framstående editionsfilologen (expert på textkritiska utgåvor av litterära verk) Vigdis Ystad avslutar årsskriften.
Min läsning 
Hej Peter, jag råkade titta in i din blogg, vilket händer då och då i jakten på lästips m m. Kanske borde jag såna gånger ha hört av mig till dig för ett tack. Hur som helst, det kommer nu i den här fördröjda formen istället.
Jag ser att du skrivit om SLS:s senaste årsskrift. Också jag har fått den tillsänd. Två tankar: 1) att alltför många uppsatser excellerar med kulturvetarteoretiserande på ett vis som jag allt oftare reagerar på när det dyker upp på tidningarnas kultursidor m m. Ibland får jag för mig att den nya/unga sortens litteratur- och kulturvetarutbildade ockuperat hela kulturdebatten. Det avskräcker. Det är trist. Jag ogillar den utvecklingen. 2) Däremot har jag som en glad överraskning och med förtjusning tagit del av SLS-uppsatsen om Runar Nordgren. Jag och Lars Ragnar Forssberg umgicks 1974 en oförglömlig dag med honom och Georg Backlund i Helsingfors. Av en ren slump stötte vi på dem på restaurant Kosmos vid lunchtid och vi fortsatte alla fyra till nästa krog framåt kvällen. Deras berättelser om USA etc inspirerade oss två unga journalister att göra en gemensam USA-resa vilket resulterade i en hel programserie för SR om nordisk arbetarradikalism i Amerika. Både Runar och Georg B. medverkade i serien med sina berättelser…. de gav oss tips på folk ”over there” som de fortfarande höll viss kontakt med, vilket i sin tur ledde oss långt bort till Minnesota och Wisconsin. Vi tog del av fantastiska historier och livsöden …
Those were the days, utbrister jag. Och tack till SLS för den oväntade resan bakåt i tiden. Tyckte jag i min allmänna entusiasm ville berätta det här för dig.
GillaGilla
Tack, Bengt! Roligt att du läser min blogg, och en fin historia du berättar. Jag håller med dig om kulturvetarteoretiserandet, som även jag har svårt för Jag nämnde det i anslutning till artikeln om Mirjam Tuominen. Nu har jag just skrivit om något helt annat: Agneta Pleijels ”Dubbelporträtt”.
Hjärtliga hälsningar!
Peter
GillaGilla