2026-09-01 Sven Delblanc: Treklöver. Hjalmar Bergman Birger Sjöberg Vilhelm Moberg (Alba 1980; 119 s., litet format). ”Törnrosböcker” hette en serie om 14 småskrifter som det Bonnierägda kvalitetsförlaget Alba gav ut åren runt 1980. Förlagschefen Daniel Hjorth var litteraturvetare och essäist, och hans anda genomsyrar hela serien. Författarlistan inkluderar namn som Lars Gustafsson, Bengt Hallgren, Bengt Holmqvist och Hermann Hesse. Sven Delblanc bidrog med tre titlar.
De tre essäerna i denna bok är skrivna från olika perspektiv. Hjalmar Bergman var en tidig valfrändskap, en författare Delblanc ansåg sig befryndad med, ibland nästan till identifikation. Birger Sjöberg ser han på med empati men diskuterar honom mer strikt litteraturvetenskapligt. Vilhelm Moberg skildras mer som person än som författare; han och Delblanc var vänner under Mobergs sista levnadsår.
Essän (av Delblanc själv kallad kåseri) om Hjalmar Bergman uppehåller sig främst vid hans sena romaner, som Delblanc åsätter ett högre värde än vad litteraturvetare och -kritiker vanligen gjort. Han hävdar bland annat att den privat så konventionelle och konservative Bergman i romanerna är klart samhällskritisk när han låter sina huvudpersoner, en Ingeborg Balzar, en Lotten Brenner, en Jac Tracbac, ställas inför omvärldens oförståelse och hån.
Birger Sjöbergs Kvartetten som sprängdes (1924) läser Delblanc främst som en konstnärsroman: Bengt Erlandsson slits mellan konstnärskallet (cellist, poet) och den borgerliga tryggheten med arbete och familj. Även om han inte förnekar andra läsningar tycker jag att han är för ensidig och rentav övertolkar konstnärskonflikten. Men intressant och (förstås!) ypperligt skrivet är det, och jag lockas att läsa om romanen som var en av mina stora läsupplevelser i tonåren.
Porträttet av den en gång så kraftfulle, nu åldrande och sjuke Vilhelm Moberg, som inte längre förmår skriva, är gripande men skildrar också glada tilldragelser och goda måltider. Eftersom Moberg just gett ut första delen av Min svenska historia innehåller essän också diskussioner om historien, Mobergs historiesyn och huruvida en historisk roman (som Rid i natt) kan vara lika värdefull historisk läsning som en renodlad historiebok.
De här tre texterna innehåller mycket mer än jag får plats att återge här. Jag har tyckt mig märka ett lite nyvaknat intresse för Sven Delblanc och hans författarskap. Treklöver har aldrig tryckts om och borde absolut återutges, något för Delblancsällskapet kanske?
Min läsning 