2026-08-30 Nelio Bidermann: Lázár (2025; svensk övers. Susanne Widén, Albert Bonniers Förlag 2026; 286 s.). Den här romanen har framkallat motstridiga reaktioner. Mycket har att göra med den uppblåsta globala marknadsföringen och författarens ställning som Wunderkind (han är född 2003 i Schweiz). Har man trott sig få läsa en ny Thomas Mann är besvikelse oundviklig. Men hur bra är den egentligen?

Jag skulle säga att den på ytan är en bra roman, en underhållande och tidvis spännande skildring från intressanta tider och trakter. Det är driv i berättandet, språket är rikt och varierat och kryddat med en ironisk humor. Boken är svår att lägga ifrån sig.

Men litterärt har den stora brister. Som allvetande berättare har Biedermann alla möjligheter att ge gestalt åt sina personer, men det stannar vid ansatser. De båda huvudpersonerna, fadern Lajos och sonen Pista, förses med karaktäristiska egenskaper vid födseln, men de tappas sedan helt bort, och far och son är intill förblandning lika. De svåra moraliska dilemman som framför allt Lajos ställs inför nämns men bearbetas inte litterärt.

Lázár är till formen en familjekrönika över tre generationer från slutet av 1800-talet till Ungernrevolten 1956 och bygger löst på Bidermanns egen släkthistoria. Framställningen riktar in sig mer på konflikter inom den adliga familjen och inom personerna själva än på dess ställning i samhället. Och samhället som sådant är rätt frånvarande, i motsats till en roman som Joseph Roths Radetzkymarschen. I dessa partier är ironin författarens främsta stilmedel. Framme vid 1930-talet hettar det till, när nazism och antisemitism breder ut sig i Europa. (Familjen Lázár är inte judisk men har anknytning till flera judiska familjer.) Skildringen av 30-talet och krigsåren är bokens klart bästa del, och familjens flykt undan de framryckande ryssarna är dess höjdpunkt. Den – rätt förutsägbara – tillvaron under kommunismen engagerar mindre. Revolten 1956, sedd genom den ännu unge Pistas ögon, är habilt men föga originellt berättad.

Nelio Bidermann är utan tvivel en författare som har framtiden för sig. Men mycket beror på hur han lyckas hantera den översvallande uppmärksamhet denna roman fått.