2026-09-03 Erik Andersson: Allt är förbjudet (Norstedts 2026; 159 s.). Erik Andersson är kanske mest känd som (ny)översättare av Tolkien och Joyce, men han är också författare i egen rätt, en av svensk litteraturs få seriösa humorister (inte ett oxymoron som jag ser det). I den här boken flyttar han läsaren till en framtid som har betänkliga likheter med mycket äldre tider, särskilt europeisk medeltid. Historien berättas i ett slags dagboksform av en tjänsteman vid inrikesdepartementet. Efter krig eller någon annan sorts katastrof är samhällsordningen upplöst. Kungar och hövdingar styr stadsstater och landskap i Sverige och runt Östersjön. I Stockholm sitter den namnlöse Kungen, som för enkelhets skull har förbjudit allting som inte är uttryckligen tillåtet eller påbjudet. Bland annat har han infört ett nytt tidssystem, där solen alltid går ner klockan elva, året runt. Tiderna är svåra, och Kungen vill införa planekonomi, men hövdingarna ute i landet är emot. Hur långt utanför Stockholm Kungens makt sträcker sig förblir oklart.
Tankarna går till både Stalins Sovjetunionen och till dagens högernationalister runtom i Europa, inklusive Sverigedemokraterna. Det är inte särskilt subtilt men underhållande. Välskrivet som alltid hos Andersson men på det hela taget en lättbok.
Min läsning 