2026-10-12 Jac Weinstein: Varför skrek Josele? Berättelser om judiskt liv i Finland (utg. Simo Muir och Eva Odrischinsky, Svenska litteratursällskapet i Finland & Appell Förlag, Stockholm, 2026; 291 s.). Judarna i Finland har alltid varit få, och om deras tillvaro har inte mycket varit känt. Medan judenheten i Sverige dominerats av framgångsrika släkter (Bonnier, Heckscher, Hirsch, Josephson, Marcus, Schück …), utgår judarna i Finland från soldater i den ryska armén som efter femton till tjugofem är fullgjort sin oftast påtvingade värnplikt och fått stanna på den sista stationeringsorten. Inte bara var de ekonomiskt utsatta, de kringskars också av allehanda restriktioner, och så sent som 1889 (nästa 20 år efter att judarna i Sverige fått fulla medborgerliga rättigheter) antog den finska lantdagen, på eget initiativ, inte ryskt, ett ”judereglemente”, som oförblommerat syftade till att judarna skulle bort från Finland helt och hållet. Nå, ett antal blev ändå kvar, men först 1919, när Finland blivit självständigt, erhöll de medborgarskap på samma villkor som alla andra.
Utgivningen av den här boken är därmed en kulturgärning av första ordningen. Jacob (”Jac”) Weinstein (1883–1976) var en välkänd judisk profil i helsingforsiskt samhällsliv. Han skrev mycket, på svenska och jiddisch. En del publicerades i tidningar och tidskrifter eller framfördes muntligt, inget utgavs i bokform. Men arkivforskningar har lagt i dagen mängder med manuskript, som har sammanställts till denna volym.
Materialet har disponerats kronologiskt efter ämne, från judarnas tidiga historia i Finland fram till Förintelsen och staten Israels upprättande efter kriget. Judarnas tillvaro i Finland sammanfaller till stor del med Weinsteins egen livstid, så mycket av det han skildrar är personliga minnen, men han berättar också om sådant han själv inte varit med om. Det blir en bred exposé över en gradvis integrering i det finländska samhället, där en höjdpunkt var marskalk Mannerheims besök i synagogan på självaste självständighetsdagen 6 december 1944.
Det mesta är alltså sakprosa och på svenska, men Weinstein skriver en hel del som är mer personligt och ger uttryck för känslor. Då kan det bli poesi och vanligen på jiddisch, med en något personlig latinsk stavning (det fanns inget tryckeri i Finland som hade hebreiska typer). I texterna med personliga minnen är humor en viktig ingrediens, men under och efter 1940-talets stora katastrofer mörknar tonen. Det tema han ständigt återkommer till är det judiska folkets lidande under hela sin existens i diasporan. Så det är följdriktigt att denna märkliga volym avslutas med en renodlad novell, den starkt berörande ”Varför skrek Josele?”, som i allegorisk form återger det judiska lidandet samtidigt som den manar till kamp för att bryta detta tillstånd. Det är inte stor litteratur, men det är äkta känt. Den här boken borde läsas av alla med intresse för judiskt liv, inte bara i Finland. All heder till de båda utgivarna och de båda utgivande förlagen!
